Mathilda Sköldkvist Appelgren

Du behöver inte mer tid, du behöver bara bestämma dig.

Fobier

Confessions, Mathilda, Q/A Permalink1
 
Fobier är något som alla människor har, jag kan inte tänka mig att en människa inte tycker något alls är obehagligt. Några av de vanligaste fobierna är, att man är rädd för mörker, att man är rädd för kväljningar/kräkas, att man är rädd för trånga utrymmen (klaustrofobi), att man är rädd för spindlar och att man är rädd för höjder. Jag tycker alltid att det är kul och läsa bloggar som gör lite annorlunda inlägg och som skriver lite mer om hur man själv som person fungerar, så jag tänkte dela med mig lite av mina egna fobier. 
 
Autofobi - Rädsla för ensamhet
Detta har nog varit en av mina största problem hittills, även en av mina största rädslor. Det är absolut inte så att jag inte kan åka buss till skolan själv, eller att jag kan vara ensam hemma eller att jag inte kan åka och handla själv. Dock så ifall jag måste göra någon form av ärende efter skolan så som att köpa en present eller köpa något som är slut hemma och till och med när jag ska sitta kvar och plugga i skolan så föredrar jag att ha en kompis med mig. Det kan vara så att jag väntar och anpassar mig efter när någon annan har tid. Detta gjorde de svårt för mig ett tag, eftersom jag var så beroende av en annan person. Men just nu är det mycket bättre som sagt, jag kan åka buss själv och sådär så snälla tro inte att jag är dum i huvudet. Jag tror att detta beror på att jag har en tvilling, jag menar Linus har alltid funnits vid min sida och vi har alltid gjort saker tillsammans och för några år sedan så började vår fritid se olika ut och lite sådär och jag tror att de kan bero lite på det. Men för mig handlar det mesta dels om framtiden, jag är så otroligt rädd för att bli ensam då, att till exempel familj och vänner ska vända ryggen åt dig och inte bry sig längre, att kanske inte hitta någon att dela livet med osv. 
 
Hypokondri/ Nosofobi - Rädsla för att bli sjuk/Rädsla för att få sjukdomar
Detta har jag nog haft hela mitt liv, dessutom som på pricken över i:et så tror jag att jag alltid är sjuk. Det är extremt jobbigt och jag oroar mig så otroligt mycket i onödan. Jag tror alltid det värsta, till exempel ifall jag vaknar med huvudvärk kan jag få för mig att jag har en hjärntumör, jag har varit 100 procent säker på ett flertal gånger att jag har haft någon form av cancer (det stämmer ju såklart inte). Det finns massor med sjukdomar som jag är väldigt rädd att jag ska få och det är nog därför jag blir så orolig när jag är sjuk och tror det värsta. Jag har heller aldrig vart sjuk så många gånger, därför vet inte riktigt min kropp hur jag ska hantera feber och det är en av anledningarna till varför jag tror att jag är döende när jag har haft 39 graders feber. Det låter kanske kul och töntigt men det är väldigt ansträngande och jobbigt. 
 
Pnigofobi - Rädsla för kvävningar
Enda sedan jag var liten har jag tyckt att det har varit obehagligt varje gång någon kittlade mig, men vem tycker inte det? Men jag har alltid tyckt att det har varit obehagligt när folk rör mig vid halsen, dock inte nacken utan bara mitt på halsen och på sidorna. Jag tycker väl antagligen att om någon är där och håller på så finns det inte tillräckligt med utrymme att andas osv. Det är också ett problem jag har, jag hatar att vara andfådd och allt som har med att inte kunna känna lugn och andas normalt. Kanske därför jag tycker det är obehagligt med folks händer kring halsen. Sen är de ju självklart att ma inte vill kvävas, men för mig är de typ det värsta sättet att dö på. 
 
Klaustrofobi - Rädsla för trånga utrymmen
Det skrev jag nästan lite där uppe om, jag må vara en person som älskar att mysa och kramas men jag har också mitt personal space. Särskilt med folk jag inte känner, jag tycker det är ganska så jobbigt att stå och trängas med folk på buss eller tunnelbanan och inte utav att det blir varmt eller trångt. Jag tycker bara det är obehagligt att folk ska stå så nära, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men nu på senaste tiden har det blivit mer om miljön. Jag hade inga problem med trånga utrymmen när jag var liten men något måste ha hänt nu, för jag känner nästan ett obehag varje gång jag befinner mig i ett litet utrymme. Till exempel tunnlar, långa smala korridorer, att bara en person eller flera lägger sig över mig gör att jag kan börja känna panik nu mera. Men det beror nog också på att jag känner att jag inte kan andas ordentligt tror jag!
 
Talofobi - Rädsla för att bli levande begrav
Vem har inte rädsla eller fobi för att bli levande begravd? Det som skrämmer mig mest är nog just det att man vet om vad som kommer hända, men vet om att man kommer dö och det är som om man ligger och väntar på det. Dessutom är jag säker på att man får panikattacker och det är jag också lite rädd för. Det här med att också känna hur syret börjar ta slut, för det gör det ju tillslut om du blir levande begravd. Så min största fobi är nog just att inte kunna andas ordentligt. 
 
Kakorraffiafobi - Rädsla över att misslyckas
Den här fobin har vuxit med mig med åren och ibland är den starkare och ibland är den svagare. Den är verkligen skit jobbig, för det gör att jag inte vågar göra vissa saker för att det känns ändå som om jag kommer misslyckas och det vill jag verkligen inte! Som till exempel så vägrade jag prata engelska i 7 - 8 även om jag hade A i den skriftliga biten - det betydde ju ändå att jag kunde engelska. Men jag var så rädd att jag skulle säga fel, för när du pratar går allt mycket fortare än vad det gör när du skriver, dessutom när du skriver kan du ju alltid sudda om du vill men det fungerar inte riktigt på samma sätt när du pratar. Det gjorde alltså att när min familj reste utomlands så var jag ofta tyst, jag ville aldrig beställa mat själv och jag kände mig väldigt beroende av någon hela tiden så att de kunde prata åt mig. Idag pratar jag engelska så fort jag får tillfälle och tycker det är jättekul och det är tack vare en lärare jag fick i slutet av 8 och till 9. Men den där känslan om att misslyckas finns kvar och den kan dyka upp i vad jag än gör. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra ska tro och tycka om mig och det gör att jag hellre avstår och tittar på än att våga göra något själv. Men det händer som sagt inte alls lika ofta längre som det gjorde under 6 - 9.

Jag hoppas att ni inte tror att jag är något litet psyko nu efter att ni läst allt detta...Jag tror att de flesta känner igen sig i många av fobierna som jag tog upp då de är ganska vanliga. 
 
Min fråga är nu, vill ni ha flera liknande inlägg? Är det här kul och intressant att veta eller är det bara jobbigt att läsa allt? Kommentera!
 
Puss Mathilda♥
Till top